nilsssonelin

Detta tortyrredskap använder sig min elaka familj och ett ondskefullt geni till pojkvän på mig så fort de får chansen. Varje tillfälle ska ta tillvaras på att "umgås", och "socialisera sig". Ända sedan barnsben har man tvingas delta i dessa sk trevliga familje aktiviteter. Och i grund och botten är de väl bra, om tanken bakom dem är att stärka band. MEN SÅ ÄR DET INTE PÅ FINNÄS 102. Aldrig. Då ska det gås bakom ryggar, fuska, ha alldeles för långa betänktetider och så vidare. Och jag har upptäckt att halva nöjet för de övriga speldeltagarna, är att försöka sabba och förstöra för en sånn rättskaffens kvinna som jag. Usch. All heder åt frågesport och spel där skickighet spelar in, åt fanders med monopol där vissa "skonas", medans andra får hosta upp dessa färgglada sedlar varv på varv. Ät helvete med Risk där alla gaddar ihop sig. Döden åt kortspel, där det bara är slumpen som avgör. Sällskapsspel är inget annat än djävulens påfund.

Och just alfapet, vars ska man börja? Vissa personer får tänka i en kvart, medans andra får hjälp utifrån. Nä fy fasen! Här kan man använda sig utav ordspråket "Hårda ord är hårdare än hårda slag".