Lyst med sin frånvaro.

Jag har fått sms där anonyma personer har varit ledsna eftersom jag inte bloggat, jag har fått hatmejl, gråtande farbröder har ringt och bett mig börja blogga igen. Det har till och med varit så att folk har kommit hem till mitt hus och brytit sig in för att på så sätt kunna försöka övertala mig till att börja skriva.
Men kan man verkligen skriva utan insperation och motivation. Jag tror inte det. Jag har tagit en paus, men nu är jag tillbaka i vilket fall.

Dagens goa väder resulterade i:

1. Ett coolt skidpass med världens bästa kompis.
2. Endast en T-SHIRT under den lövtunna skidjackan)
3. Mina röda converse premiäranvändes för året.
4. Vinterjackan lämnades i bilen under matpaus.
5. Halt underlag (men ska man klaga om man har ett par rosa isbuggar?, nej.)

Annars om dagen då? Jag bakar just i detta nu, och jag tänkte ta en frän bild i min webkamera som visade bunken med smet och jag som gjorde en ful mil det var tanken och det var enbart för att kunna bevisa att jag faktiskt bakar. Men när jag väl slog på kameran så upptäckte jag till min fasa att jag inte behövde nån rekvisita. Jag själv var nog bevis.




En sak ni inte hade någon aning om:

Min mamma brukar göra en maträtt som hon kallar "hänt-i-veckan", och denna orginella rätt kan man enkelt beskriva som: alla rester från veckan + en gryta = Hänt i veckan. Det unika med denna maträtt är att den inte smakar likadant i alla hushåll, utom det kan till och med variera en hel del från vecka till vecka fastän den gjorts i samma kök. Ibland blir det ett riktigt bottennapp, för att nästa vecka bli häpnadsväckande gott.

Andra saker som hänt i veckan är:



Jag målade min mammas stortånagel.



Jag följde med som smakråd till världens bästa Shnrgln och världens bästa Emma, som båda köpte var sin balklänning, och detta är klänningarna som är nedpackade i två påsar. Jag nöjer mig med att visa er färgerna. (Rosa, och blått - för er som är färgblinda).

Nu är min kaka klar, och tyvärr verkar den ha blivit jätte äcklig. Ser så ut. Jag följde anvisningarna till punkt och pricka, men man kan ju inte alltid lyckas till ett hundra procent.

Nu blev jag less, och lite besviken på mig själv. Hejdå 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0