nilsssonelin

Jag har fått order om att skriva hur det gick i ume då jag skulle opereras för mina onda vader. Ett utförligt blogginlägg ville min mest hängivna läsare ha.  


Fakta: Kroniskt compartmentsyndrom innebär i korthet att en muskelgrupp omgiven av en stram muskelhinna i samband med långvarig träning svullnar så mycket att den inte riktigt ryms innanför muskelhinnan. Vid en operation så skärs själva muskelhinnan upp och på så sätt ger muskeln mer plats.

Detta har då hänt.
1. Man drog ett ca 4cm snitt mellan de två främre vadmusklerna.





2. man bände upp dessa två öppningar på nått sätt som jag inte har någon aning om eftersom jag sov som ett litet barn.



3. Man skar kors och tvärs genom muskelfascian så att muskeln inte ska ligga "i kläm" längre.


4. Sen så sydde de igen som om inget hade hänt. Eller? Egentligen kanske som gömde en nyckel eller nått som värsta Jigsaw och snart så får jag ett samtal där någon säger... Do you wanna play a game? Mest troligt det andra alternativet.






Här är jag innan operationen. Brun och inte alls nervös.
Outfit bestående av:

Särk med knappar med långa mellanrum så att jag blotta min bysthållare.
Morgonrock med tillhörande vitt skärp.
Blåa sockerplast.
(+ en grön mössa som man fick senare... med svettband!)


Här har min chafför försökt att skrämma upp mig, men det gick inte så bra. Jag är ju för tusan en tuff tjej!


Här gjorde vi ett försök till en hoppbild, men vi fick inte det önskade resultatet.



Trött och blek tjej efter operationen. I sin onepiece. Guds gåva till oss på jorden.



Och såhär är benen lindade. Plåster och binda. Som ska sitta kvar i två veckor. Och stygnen ska tas på ca två veckor de också.

Läkemedel tjosan hejsan innan de stoppa in nycklarna i vaderna: 4 st alvedon + en grön tablett, något som man blev sömnig av som var för allergiker, lokalbedövning... Sen var det nog inget mer va? Var detta inlägg nog utförligt? Får jag godkänt?

hejdå!